Save me
Ja nu va det längesen jag skrev här igen. Bajs.
Har hänt en del sen sist, men orkar fan inte skriva allt.
Snabbt sammanfattat:
Firade nyår hemma hos Erik i Norrköping, blev full.
Efter det åkte jag med hem till L i Västerås, blev full.
Kom hem efter det och mina kära katt Max blev sjuk, blev faktiskt inte full?
Så :)
Det har varit en period nu med massa blandade känslor, bra som dåliga.
Ångest är fan den sämsta känslan i hela världen. Det finns liksom inget man kan göra åt det.
Alla andra känslor eller, ja tillstånd kan man göra någonting åt.
Hat, kan man ja, få ut sin aggresion genom att skrika, eller som vissa slå på saker.
Kärlek, kan man ta ut på den man tycker om.
Sorg, kan man få stöd av släkt och vänner så det känns bättre.
Glädje, behöver man ju inte göra någonting åt, det är bara att.. va glad helt enkelt.
Men inte ångest, det ska man lida igenom.
it still relates the fact, that I
am lost in this peculiar dream
your expressions make my scene
You entertain me
every night and day, my life
is built upon your secret smiles
I´m speechless when you
Save me save me from myself
sweet inspiration changed
my wretched thoughts
Save me save me from myself
sweet motivation in the words you brought
Transparent words
enfolds my disbelief, your voice
illuminates my doubtfullness
you´ve changed me more or less
It feels so good to hear you
spell my name, so soft
are all those words you aim at me
apparently you
Jag vill rädda dig. låt mig.
